Nå just så, det här kunde man ju vänta sig.. Nu har den dykt upp, årets "En nykter julafton"-event på facebook, dvs ge barnen en vit jul..!

Nå joo, tanken är bra och jag uppskattar att det finns så många föräldrar som tänker enbart på sina barn på julaftonen, och vill understryka att de absolut inte dricker en droppe alkohol på julafton. Glögg och julmust!

Det här är ett jättekänsligt ämne, jag vet, men jag tänker ta risken och skriva några tankar.. Å ena sidan, om man basunerar ut hur man inte dricker på julafton överhuvudtaget, men sedan kan tänka sig att ta en bastuöl eller ett glas vin en fredagkväll, är man inte lite skenhelig då? Å andra sidan, vi som då vill ta ett glas vin på kvällen eller spetsa glöggen, är vi då helt sjukt dåliga föräldrar?

Och vad händer när jag väljer, "not attending" på ett dylikt event? För jag tänker inte "attend".. Jag spetsar inte glöggen (hui saakeli!) och jag dricker mycket gärna julmust till maten, men jag tänker ta mig en öl eller två eller vin eller vafan, precis som jag alltid gjort.. Speciellt efter att mitt barn lagt sig.. För visst, julafton är "barnens kväll", men nog går nu vår son och sova senast nio ändå..

Och jag kan ju tillägga att JO, jag har dåliga erfarenheter av alkoholanvänding på julafton, så jag "fattar galoppen", jag är inte helt blåst.. Men jag kan också tillägga att under mina barndomsjular har mina föräldrar druckit en öl här och spetsat lite där, och jag har aldrig känt mig otrygg för det..

Alltså det hela handlar ju om en sunt bondförnuft som borde finnas alla kvällar året runt, julafton ska inte vara något undantag, utan det ska funka året om om man är en normalfuntad familj utan desto större problem..!

No hard feelings, jag absolut inget emot dem som väljer en fullständigt "vit" jul för sina barn, men jag har svårt att tro att jag skulle vara en sämre förälder om jag inte gör det. Det som  helt enkelt stör mig mest är det här årliga ramaskriet kring nykter jul, vad med alla de andra 364 kvällar då många barn går otrygga till sängs?

Nu gör jag just det som jag absolut inte skulle göra.. Skriver om den där arma Blogg-galan..

För alla gör det och alla verkar tro att just "jag" har något att komma med som inte redan blivit sagt i något av alla de andra angstiga inläggen om samma sak. Orka tjafsa.

Det här är ju en rolig grej, eller SKULLE vara det.. Hatten av för dem som orkar och framförallt kan och har möjlighet att ordna finlandssvenska bloggalor. Hatten i roskisen för dem som tror att världen går under om Svensken vinner pris.

Aah, solen lyser underbart där ute!

Och jag sitter inne och möglar..

Ge mig en egen bakgård eller terass, snälla! Jag förgås av ångest i den här stadslägenheten..

Dessutom är jag ingen lekparks-mamma, förlåt nu bara.. Jag kan bara inte sitta tre timmar på sandlådskanten och endera stirra ut i tomma intet, för att min stjärna egentligen inte vill att jag ska blanda mig, eller svara på nedlåtande frågor av mammor i dyra tuulipukun..

Underbart vacker konst vi har på väggarna nuförtiden.. INTE!

Rockstjärnan, eller ska vi kalla honom Konstnären, har målat på tapeten. Med tusch. Som inte är vattenlöslig.

Jag diggar graffiti, inte löjliga taggar på elskåp, men nog snygga konstverk. Inte på min hyreslägenhetstapetserade vägg dock...

Råd för avlägsnande av dylika konstnärliga uttryck mottages med tacksamhet.


Inget ursnyggt verk i mina ögon, men jag gillar idén med att smycka ut korridoren i en skola så här. Inspirerande indeed!

jag tror att jag har tappat tråden i mitt liv. meningen liksom.

just nu. överlag har jag det utmärkt, men just nu känns det... bara dumt.

jag... dricker alldeles för mycket och ofta till följd av en konstant morkkis, jag blir påverkad av andras tankar och sätt på ett sätt som jag verkligen inte vill, jag vill inte vara hemma för jag orkar inte bry mig om hushållsarbetet, jag är ständigt bitter på min sambo, jag har ett fittigt tönttigt behov av att bli sedd och hörd... har lite känslan av att jag lever ett andra teini-liv..! och att allt bara ska handla om mig... varför..?

jag hatar att säga "nu ska det minsann bli ändring"! men vetchjahe... det måste ju bli det.

nu ska jag snart gå ut i solen och traska iväg till dagis efter min rockstjärna. och DET tänker jag för första gången på länge försöka njuta av...

vad i hela fridens namn?!

vad har vi mänskliga varelser av det kvinnliga könet gjort för fel egentligen?!

mens!! en gång i månaden?! som medför värk så saatan??!! vaihelvete?!!

fuck the shit. och så ska vi föda barn också...

märkte en sak just...

håller på att mjäka till mej och ner mej rejält nu!

ingen attityd. ingen pessimism. ingen whatever. ingen fuck the shit.

bara en massa hihi och nu-ska-jag-vara-alla-till-lags och orka bry sig om vad andra tänker.

daah.

jag mår så mycket bättre av det föregående.

skarpa sig lite nu!

antar att jag är den första ever som skriver ett inlägg om morkkis och krabyl på en söndag... hahhaa. not.

undrar vad grejen är här? är jag på väg att bli gammal och vuxen på riktigt nu..?

har inte värre krabbis än tidigare, men jag har känningar i flera dagar. snart tar det väl en vecka att återhämta sig.

fast det värsta är morkkisen. fuck this alltså. har en sån jävla morkkis för... ja just det, för INGENTING. varje dagen efter samma sak. morkkis morkkis morkkis. in my face. hela dagen. jag vet att jag varken sagt eller gjort ngt dumt. jag har ingen orsak...

är det något slags "vuxen"-samvete som gör sig påmint? eller lider jag av delad personlighet? eller tycker jag annars bara om att trycka ner mig själv? gaah...

stackars mej.

fångad av en sång.

sänds på tv nu.

mitt i april och halv elva på kvällen?!

men.. sanningen är den att jag blir alldeles uppfylld av glädje och sommar och finlandssvenskhet! mysigt!!

sommaren? är du där? ville bara säga att du är välkommen hit när som helst! du får gärna bo hos oss under din vistelse, vi har nog rum. och du får stanna så länge du vill! vi ses snart!!

benny - du rockar absolut fett!

jag studerar till lärare, på svenska, alltså befinner jag mig i vasa.

jag är inte från vasa, verkligen inte. jag är söderifrån, östnyland lär det väl ska kallas?

men jag trivs i vasa. jag har kommit hit frivilligt och villigt och har min familj och allt jag behöver med mig och tänker givetvis stanna här så länge det behövs.

men just NU saknar jag hemstaden.

det är intressant att man märker hur djupt rotad man är på en viss plats först sen när man har flyttat på sig..

jag saknar staden. jag saknar tryggheten i att veta vad alla gator heter och var allt finns. jag saknar nostalgin som vissa platser ger.

jag saknar vårt gamla hem och vår terass i vårsolen. och jag saknar de människor som blev kvar där.. enormt..

jag har hemlängtan.